inte en kväll som denhär, när allt kommer tillbaka och spelas upp som en film i mitt huvud. den jag förlorade. han som såg film med mig varje kväll, han som hade dom finaste ögonen, finaste leendet, han som vann mitt hjärta, var min pojkvän och som fick mig att tro att jag skulle totalt,brutalt DÖ när han släppte min hand för sista gången. han som fick mig att känna mig speciell. han som som var så varm om nätterna. han som gjorde mitt hjärta varmt varje gång jag såg hans namn på min mobil display, som jag levde i över ett år med. han som fick mig att försätta kämpa. han som jag inte sörjt färdigt än, som jag slutade sörja mitt i allt bara för att jag inte orkade längre. han som jag skapade minnen med för att sen slänga bort allting. allt är så mörkt och kallt ikväll. allt är så jävla uppåner. han är lycklig nu och jag är glad för de, jag mår bra, men långt ifrån lycklig. jag vill inte ha nån, jag vill bara ha ett bättre liv. för just ikväll undrar jag var det är som gör de möjligt för mig att vakna upp och ta en andetag.